runoja

camilla 1988 - 2008

in memoriam I

Et vielä nähnyt mitään!
Vai näitkö liikaa?
Läpi kaiken?
En tiedä, itken vain

in memoriam II

Avasit silmiäsi,
      katselit.
Sokaistuna,
      suljit ne jälleen
Omissani,
      polttaa kyyneleet.

borta

Ensam bland främmande lakan
i en säng som är för mjuk
med en kudde som är för stor

Att resa är roligt
men din bästa vän
är din längtan hem

nr 6

Täck mig med löv
Låt fukten läka
min torra hud

Klä mig med blommor
Sy fast mina ögonlock
och tvinga mig dansa

Lägg stenar i mina händer
Drick min svett
i glupska klunkar

Inga tårar är förgäves
Räkna mina ärr
med svullna läppar

Fyll mig, gör mig hel
Jag är din bägare
du är mitt vin

Drick ur din skål
glöm dig själv
och bli min igen

mycel

Jag för min del har slutat tala
Tystnaden är mitt anlete
Stilla hänger mina armar
Kraften rann ur mina fingrar
ner i den blöta marken
där fötterna slog rot

till carita

lång

Samla regn
i dina händer
Vattna mina rötter
djupt i mörkret
Spänn upp din hud
mot solens torka
Låt mina skira skott
vila i din skugga
Andas försiktigt
så att jag inte blåser omkull

kort

I din famn växer ett träd
Den grova barken
skrapar mot hakan
när jag vajar i vinden

för många ord

moment I

Det finns för många ord
som används för ofta
av fel människor
för att säga fel saker
vid fel tillfälle
Alltmedan en tyst kram
väntar på att ropas ut

moment II

Det finns för många ord
som används för ofta
för att säga ingenting
till alla
i stället för att åt någon
säga allt
med tystnad

moment III

Det finns för många ord
som används för ofta
för att säga ingenting
åt dem som behöver en tystnad
som säger allt

moment IV

Det är munnen
som pladdrar
Hjärtat
som älskar
säger ingenting

välj kurs

Jag kan betrakta det som finns bakom mig
det jag lämnat i mitt kölvatten
efterdyningarna av mitt livs handlingar

Jag kan se framåt
dit jag är på väg
vilken är min kurs
och vilka är mina motiv

Den kurs jag skall ta
kan jag ändra på
men inte den rutt jag tagit
vågorna från min bog fortsätter
dit jag en gång skickat dem

Nuet mellan för och akter
bestämmer mitt kölvatten
oåterkalleligt

Välj din kurs väl, skeppare
ty du kan ej ändra ditt kölvatten

En civares Limerick

Det var en civare på insten
som hade den arla instinkten
att om hon naken låg
och han detta såg
så blev han försenad i timmar - minst en!

En åttaårings dikt

Mänskan är som ett löv
När man föds är det vår
Man är som små mössöron
När det blir sommar
blir man större
Man växer
och blir äldre
När man är ett stort och stolt löv
då är det full sommar
och man är fullvuxen
När det blir höst
blir man gammal och rynkig
Till slut är man så skrynklig
och vissen
att man singlar ner som ett höstlöv
Då begravs man
Då är det vinter
och mänskan är död!