Introducerande funderingar till diskussionsgruppen om pseudovetenskaper för Hans Rosing VT 1997, av Björn Törnroth

Bilaga: Artikeln Tiede, esitiede, pseudotiede av Raimo Tuomela

Uppvärmning

Frågan jag här skall undersöka är denna: - Vilka grundläggande antaganden måste man göra om man vill hävda astrologins giltighet? Och hur ställer sig dessa antaganden till vad vi annars betraktar som rimligt? Min strävan är att resonemanget inte skall bygga på en särskild kunskap om astrologi eller vetenskapsteori, utan att det skall kunna vara uppenbart för var och en.

1. När någon säger sig tro på astrologi kan detta ha olika betydelser.
2. Det kan betyda att personen ifråga faktiskt vet vad astrologi går ut på och anser att systemet fungerar. (Att kalla astrologi för ett system torde inte förorsaka några problem, eftersom det de facto är frågan om ett system genom vilket man genom att mata in vissa basfakta [födelsetid och -plats] kan räkna sig fram till vissa slutsatser [personens läggning]. ) Jag tror denna kategori är i minoritet.
3. Det kan betyda att personen har en generell tro på himlakropparnas inverkan på människornas liv utan att känna till systemet i detalj. Jag tror denna kategori är i majoritet.
4. Det kan också vara ett uttryck bland många andra för att personen inte tror på vetenskapen. Detta kan låta lustigt, men jag har själv hört det artikuleras på just detta sätt. Tron på astrologi är då ofta en del av ett generellt troende på paranormala fenomen. Med paranormala fenomen menas här sådana fenomen som vetenskapen idag inte kan förklara eller har förkastat.
5. En av grundförutsättningarna för att man i någon form skall kunna tro på astrologi är att man anser att himlakropparna kan inverka på människor. Detta antagande i sig är inte så märkligt, med tanke på t.ex. kroppars dragningskraft. En av de viktigaste "planeterna" astrologin räknar med är solen, och det är knappast märkligt att påstå att solen har en enorm inverkan på människor. Det är heller inte ovanligt att människor blir 'mångalna'.
6. Men även om man villigt går med på att himlakropparna har en inverkan på människor, behöver man alls inte erkänna astrologin som någon auktoritet på att förutsäga vilka dessa effekter är. Det är inget problem att tänka sig en normal vetenskaplig undersökning av fenomenen ifråga.
7. För att komma ytterligare ett steg närmare astrologi, måste vi anse att denna himlakropparnas inverkan är av avgörande betydelse för hur vår personlighet kommer att te sig. Detta är ett stort steg, för nu påstår vi redan att detta universums inflytande på oss är större än den av våra gener, vår uppväxtmiljö och vår uppfostran. Denna kakbit har jag svårt för att svälja.
8. Inte nog med det. Vi måste också gå med på att all denna påverkan av himlakropparna sker i ögonblicket då vi föds! Annars kan det inte ha någon större betydelse var och när vi föds. Och om det inte vore så, utan vi tänker oss att astrologins utsagor i själva verket är ett uttryck för den fortgående påverkan himlakropparna har på oss under hela vårt liv (som jag vagt kan tänka mig) skulle det innebära att varje steg jag tar oundvikligen måste ändra på den inverkan himlakropparna har på mig - och då skulle återigen inte just födelseplatsen vara av intresse.
9. En ytterligare grundförutsättning för att rättfärdiga astrologin är att himlakropparna måste kunna påverka oss med vissa medel. Detta i enlighet med våra grundläggande antaganden om kausalitet. För att vi skall kunna tänka oss att Pluto har en effekt på oss av något som helst slag måste vi tänka oss en kraft eller ett ämne av något slag. Denna kraft är till att börja med något paranormalt i sig, eftersom vetenskapen inte känner till dess existens, än mindre dess verkan. Nåväl, jag kan gå med på att det inte är otänkbart alls att det ännu finns saker och ting i universum som vi inte upptäckt.
10. Men återigen räcker inte detta för astrologin, ty trots att denna 'Plutokraft' är knuten till planeten Pluto är den inte beroende av planetens faktiska avståndsvariationer i förhållande till jorden i astrologins system. Denna kraft måste alltså, för att motsvara astrologins krav, vara helt oberoende av avstånd. Om man nu undrar hur det då kan vara viktigt exakt var man föddes, beror detta på att denna krafts inverkan är helt beroende på planeternas vinklar i det astrologiska systemet. Även denna kakbit har jag svårt för att svälja.
11. Denna kraft med vilken himlakropparna påverkar oss har olika effekt hos olika himlakroppar, och det är inte alls alla himlakroppar som äger denna kraft. Detta antagande är i sig kanske inte så märkvärdigt, men när man kopplar ihop det med nästa punkt, nämligen frågan om vad vi kan veta om allt detta, blir det intressant.
12. Eftersom astrologin som system gjordes upp för X antal tusen år sedan i Babylonien (i en tämligen lös benämning), och att detta system i stort sett oförändrat används än idag, måste man också godta att dessa Babylonier visste någonting som vi inte vet idag. Med tanke på hur annorlunda deras hela världsbild såg ut, och, vågar jag kanske påstå, hur felaktig den var, ter sig tanken att de skulle ha haft djupa insikter i dessa 'planetkrafter' ganska lustig. Det räcker inte med någon luddig 'jag har på känn' kunskap, utan en detaljerad insikt i vad denna kraft går ut på, vilka planeter som har den och exakt hur allting hänger ihop. Denna kunskap måste ha varit till den grad omfattande, att de kunde uppfatta denna växelverkans regelbundenhet och dokumentera den i form av det system som kallas astrologi. Vad jag vill få fram är exakt hur otroligt mycket kunskap man måste tillstå de gamla Babylonierna för att det alls skall bli rimligt att uppfatta astrologi som något mer än vidskepelse. En kunskap om universum som står i bjärt kontrast med deras i övrigt bristfälliga kunskaper om astronomi.
13. En annan betydligt knepigare sak att beskriva i korthet är hur man i grunden ser på verifierandet av teorier. Jag vill påstå, att det inte går att tänka sig ett bejakande av astrologins satser utan att man i grunden har en från vetenskapligt tänkande (och även, tror jag, från vanligt sunt förnuft) avvikande syn på vad som kan betraktas som hållbart. Vanligt sunt förnuft säger att om jag påstår någonting radikalt så kommer du att kräva att jag bevisar det. Om jag säger att himlen plötsligt är grön, kommer du inte att tro mig utan att du själv har sett efter att det är så. Det är på denna enkla grund som det vetenskapliga tänkandet grundar sig. Det är endast frågan om att sätta vanligt sunt förnuft i system för att därmed kunna använda det effektivare. Man behöver inte något annat än sunt förnuft för att begripa vad vetenskaplighet går ut på. (Åtminstone inte om det är Hans Rosing som förklarar. ) Poängen är att astrologi inte är ett påstående som har bevisats och att den som svär vid den uppenbarligen inte praktiserar den skepsis mot absurda påståenden som vanligt sunt förnuft i övrigt påbjuder. Astrologi är inte en vetenskaplig teori om vilken det forskas kritiskt och som modifieras an efter ny kunskap kommer fram. Det är ett dogmatiskt system som är gjort för tusentals år sedan. Att påstå att det ens då det gjordes skulle ha varit byggt på iakttagelser, prövningar och slutledningar är absurt, eftersom en dylik metodik inte helt enkelt fanns. I själva verket skulle en vetenskaplig undersökning av himlakroppars inverkan på människor vara ett otroligt stort projekt även idag och kräva en enorm beräkningskraft i form av datorer (som definitivt inte fanns). Det är inte nog med att Babylonierna hade kunskap om paranormala ting - redan deras kunskap i sig ter sig paranormal! Denna kakbit försöker jag inte ens svälja utan tackar nej redan då den serveras.
14. Det går inte att hävda astrologins giltighet utan att samtidigt hävda vetenskapens bristfällighet. Vetenskap och astrologi är helt enkelt i grunden okompatibla. Eftersom vetenskapen står för det vedertagna idag är jag då benägen att lägga bevisbördan på den som hävdar dess motsats.

1. Sammanfattning
   Följande grundförutsättningar anser jag att man måste godta för att man skall kunna fästa någon som helst tilltro till astrologi.
   1. Himlakropparna inverkar på våra liv.
   2. Denna inverkan är avgörande för vår personlighet.
   3. Denna inverkan sker i födelseögonblicket.
   4. Denna inverkan sker medelst en okänd kraft.
   5. Denna kraft är oberoende av distans.
   6. Det är endast vissa himlakroppar som har denna kraft.
   7. Vetenskapen förstår sig inte på någonting av detta.
   8. Babylonierna för X000 år sedan förstod sig på allt detta.

Slutkläm

Det finns mycket vi inte vet om världsalltet.

Vägen till kunskap om detta går inte genom astrologin.

Jag tror att de flesta som säger sig tro på astrologi inte egentligen vet vad astrologi är.

Denna slutkläm är författarens egen och gör inga som helst varken vetenskapliga eller filosofiska anspråk.