Lam lagstiftning

Insändare, Hufvudstadsbladet 2007-06-30 av Björn Törnroth
Oförkortad version
Datum: 21 juni 2007
Copyright © Björn Törnroth 2007

Läser i Hbl 18.6.2007 angående ny kemikalielagstiftning att "konsumenterna bör ha rätt att få svar på sina frågor gällande alla de ämnen som de utsätts för i vardagen". Har svårt att tro att vi inte kommit längre. Vi skriver ju för bövelen år 2007! Hur kan dylika frågor vara aktuella när de borde ha varit självklarheter sedan väldigt länge? Givetvis skall vi få komplett information. Så är det dock icke. Vi konsumenter hålls systematiskt i ovisshetens mörker. Ta t.ex. alla dessa obegripliga E-hit-och-dit i innehållsförteckningarna. Vem gagnar det att inte behöva skriva rakt ut vad som finns i det vi äter? Ja inte är det konsumenten.

Varför är då lagstiftningen så lam? En ledtråd ges i artikeln när man talar om "en realistisk grund", nämligen att "alltför strikta krav hämmar innovation. Det får inte vara för svårt att släppa nya produkter på marknaden." Varför inte? Behöver vi verkligen så mycket nya produkter hela tiden? Vart har vi så bråttom? Vi lever ju i en värld som redan svämmar över av produkter.

Jag är av motsatt åsikt. Det skall vara mycket svårt att släppa en ny produkt på marknaden, förutsatt att den innehåller skadliga, nya eller bristfälligt dokumenterade ämnen. Allt annat är ett oansvarigt hasardspel med vår hälsa och vår miljö. Försiktighetsprincipen bör råda. Det gör den inte idag.

Enligt artikeln finns det över 100 000 olika ämnen i användning och "ingen vet egentligen hur mycket kemikalier som är i omlopp". Dit for min nattsömn! Behöver vi verkligen alla dessa ämnen? Den som hävdar att de verkligen behövs är så god och lägger korten på bordet. Redovisa öppet för ämnet ifråga, berätta vad det behövs till och låt oss sedan tillsammans fatta ett upplyst beslut om huruvida vi verkligen finner tingesten så nödvändig att vi är beredda att ta risken med ämnet i fråga.

Har du rent mjöl i påsen kan du låta folk smaka av det. Varför kräver inte lagstiftningen detta? Är vi inte ett fritt land som kan fatta de lagar vi vill ha? Ett annat exempel på lam lagstiftning gäller eko-, rättvisa och etiska produkter. Ansvaret skjuts på oss enskilda människor att välja det rätta. Det är enligt min mening helt oacceptabelt. Det är inte jag som konsument som skall ha möjligheten, rätten eller skyldigheten att välja huruvida skorna jag köper skall vara gjorda av ett barn eller inte.

Att leva i ett civiliserat samhälle betyder att jag skall kunna gå in i en butik och handla varor i trygg förvissning om att inte bli förgiftad eller ställas inför moraliska betänkligheter. Så ser dock verkligheten inte ut. Hur kan vår lagstiftning tillåta att det säljs varor som är gjorda av barn eller tillverkade medelst miljöskadliga metoder?

"För konsumenten är det tryggt att veta att myndigheterna fortsätter att övervaka alla produkter på marknaden." Bah, säger jag! Myndigheterna har genom historien varit bland de första att föra sitt eget folk bakom ljuset.

Min motvilliga rekommendation blir denna: Läs på, var kritisk och bli din egen expert!

Björn Törnroth
bjorn.tornroth.net
bjorn ät tornroth dåt net