Maktlöshet, påverkan och passivitet

Insändare, Hufvudstadsbladet 1997-10-02 av Björn Törnroth
Datum: 2 oktober 1997
Copyright © Björn Törnroth 1997

Jag tycker om Husis nya form. Eftersom varje artikel är försedd med namn och bild kan jag lättare följa med skribenternas personliga perspektiv. Detta är viktigt för att jag skall kunna bilda mig en 'objektiv' bild av vad som sker. På samma sätt som jag måste känna till en konstkritikers egen smak för att på så sätt kunna se vilken relevans dennes kritik har för mig, måste jag kunna 'se' personen bakom texten i nyhetsrapporteringen. Journalisten är min verklighetskritiker.

Nu har jag fått upp ögonen för Heidi Avellan. Artikeln "Sex, makt och medier" i går och några dagar tidigare "Mamma? Inte mycket till merit" är tänkvärda. Jag tycker mig skönja en röd tråd i Avellans skriverier. Det är den röda tråd med vilken verklighetens smärtsamma lapptäcke är sytt. Dessvärre.

Porr och våld påverkar, skriver Avellan, och har givetvis rätt, eftersom allt påverkar. Med detta vill jag absolut inte trivialisera det faktum att vi bör uppmärksamma hur saker och ting påverkar oss och vilken påverkan vi finner lämplig. Dessvärre tror jag att det kan vara hopplöst att veta exakt vilken påverkan t. ex. våldet och porren har. Ett blodbad kan få den ene att spy och den andre att skratta och den tredje att vilja vara med. Det beror ganska långt på vad vi har med oss i bagaget när vi kommer till biografen. En kritisk människa är inte lika lättpåverkad som en okritisk och en sund människa blir inte elak av en film. En sorts påverkan tror jag ändå inte att man kan bestrida, och det är avtrubbningen. Man vänjer sig till slut vid nästan vad som helst.

Avtrubbningen och rädslan för min egen person är de drakar jag själv är räddast för. Jag vill absolut inte vänja mig vid hemskheter! Jag vill må illa varje gång jag ställs inför vidriga handlingar. Det är garantisedeln på att jag fortfarande är en duglig människa. Vad rädslan beträffar, är det just den som hindrar mig från att möta en usel medmänniska ansikte mot ansikte med det förakt i min blick som denne förtjänar. Frestelsen att sjunka in i anonymitetens trygga mörker av passivitet kan vara stor.

Avellans artiklar är obehagliga för de inger mig med en känsla av maktlöshet. Vad kan jag göra åt allt detta? Vem är jag att förändra världen och ta upp kampen mot historien? Känslan av maktlöshet är fröet till passivitet, och det är just denna passivitet hos medmänniskan som de som gör onda handlingar räknar med. Ibland verkar det som om maktlösheten åberopas i egenskap av orsak och ursäkt, men denna upphöjda status vill jag inte ge den. Maktlösheten är endast fröet; det är man själv som odlar den till en blomstrande passivitet och likgiltighet, rikligt gödslad med all skit som sker i världen.

Porr och våld påverkar - men det gör också föraktet eller uppskattningen i min blick. Men då måste jag vara sund nog för att hysa dessa känslor och modig nog för att visa dem. I debatten om vilken hemsk påverkan än det ena och än det andra har, verkar det som om man skulle glömma bort den viktigaste påverkan av alla; den av medmänniskan - och insikten om att det är just jag.

Björn Törnroth
bjorn.tornroth.net
bjorn ät tornroth dåt net